Mitt liv har präglats av ett genuint musikintresse, både vad gäller skivlyssning och att skriva och spela.

Som unga hade vi svårt att få tag på bra musik. Det var en helt annan tid präglad av att skaffa skivor och Radio Luxembourg* som en rattade in på nätterna. Där hörde vi Hendrix för första gången. Vi ramlade av stolen totalt, vi
hade aldrig hört något liknande. Andra band som inspirerat mig och följt mig genom livet är Animals, John Mayall
Bluesbreakers med Eric Clapton, Ten Years After med Alvin Lee, Rolling Stones när de började som bluesband,
Little Walter och Muddy Waters.

*Radio Luxembourg var en reklamfinansierad engelskspråkig radiostation som spelade en mycket viktig roll i populärmusikkretsar. Stationen spelade det allra senaste inom pop- och rockmusik. En artist eller grupp som
spelades i Radio Luxembourg blev därför snabbt känd för en mycket stor publik i Västeuropa.

Jag var inte gammal när jag fick min första gitarr i julklapp av mor och far. En 4-strängad leksak. Några år senare
frågade skolans gitarrlärare Roland Klasson om han inte skulle skaffa en elgitarr åt mig? Så blev det och 150
kronor senare fick jag plugga in min 3-mickars Hofnerplanka i skolans gamla radio under lektionerna. Första förstärkaren, efter radion då, var en Hagströms 10-watts transistorförstärkare. Munspel provade jag när Korpens farsa lånade ut sitt dubbelradiga. Det var inget som man spelar blues på utan snarare ”Johan på Snippen”. Jag
fick i alla fall låna med mig munspelet hem, och spelade i sängen tills jag somnade. På natten hade en tvestjärt
lagt sig till ro i spelet vilket blev en rejäl överraskning i munnen följande morgon! Men jag kämpade på med
munspelandet.

Det har blivit många band genom åren. Under mopedåldern, runt 67–68, hade vi ett band som hette Mad Society med replokal på Bringsrovägen i Dals Rostock. Vi spelade överallt, på skoldanser och allt möjligt. Någon sångare hade vi inte råd med så vi körde instrumentalt. Det var på den vägen jag började sjunga på några låtar och
bandet tyckte det lät bra. Jag hade gitarren med mig överallt. På fester, med kompisar, ute på ställen och runt
lägerelden. Hade man gitarren med sig fick man alltid spela.

Efter ungdomen när jag bildat familj, sålt motorcykeln och köpt ett PA var jag med i bandet Keps och ett annat
band som hette One Big Strong, direktöversatt En Stor Stark. Det var ett passande namn eftersom vi spelade för
fri öl. Det var en ganska löst sammansatt grupp och en väldigt bra skola. Vi spelade varierad musik och
uppträdde fredag lördag varje vecka på Stinsen i Mellerud i flera års tid. Våra saker stod kvar hela veckorna och
det var ju nära hem. Men vi ville ut i landet! Då märkte vi snart effekten av att turnera med ett känt namn för att få
spelningar. Magnus Lindberg, Ulf Dagerby fd Nationalteatern, Dan Hylander, Nattsuddarna (Svante Grundsund och Björn Wallde), Thore Skogman och Totta Näslund är exempel på musiker vi samarbetade med. Vi fick ju det sedvanliga gaget medans stjärnan fick betydligt mer! Men vi fick bokat massor med spelningar och vi kom ut. Det
var inte så många ställen som körde med underhållning och musik på den tiden, så vi var glada. Det blev spelningar runtom i Trollhättan, Vänersborg, Grästorp, Svanefjorden, Skåne, Göteborg och Askersund med mera.

Jag minns en gång i Grebbestad, vi hade en spelning och satt på kajen och drack vin. Samma kväll skulle Ola
Magnell spela på Stadshotellet. Jag var sugen på att berätta för honom att vi spelat in en av hans låtar i studion i
Snäcke, så jag gick in för att leta reda på honom. Jag lyckades tillslut ta mig förbi vakterna in till Olas loge för att
leverera en drink som jag köpt i baren åt honom. Man får vara lite full i fan! Sen satt vi och spelade lite och fick en
fin stund tillsammans. Han var lika ödmjuk och trevlig som jag sett på TV. Och Ola Magnells musik och framförallt
texter är riktigt bra. Hans sätt att få Dylans Don’t Think Twice, it’s All Right till ”Ta det kallt, det är allt” är briljant!
Texter är centralt i Görans musik. Det har blivit ett signum att tolka blueslåtar på svenska för att de ska gå in hos
publiken. Jag vill att de ska lyssna på vad jag sjunger, och det känns på ett helt annat sätt när jag sjunger på
svenska. Annars blir det bara engelska ord. Jag översätter inte utan skriver om låtarna för att behålla innebörden.
Det handlar om att dribbla med orden för att få fram andemeningen i låten.

På Kulturbruket i Mellerud har vi gjort många roliga grejer, ”Göran Blues med vänner” till exempel. Då var Viktor
Turegård med (bassisten i Franska Trion) och spelade på en bas från 1700-talet som åkt kärra genom franska
revolutionen! Det var en 3-strängad pjäs som de opererade om till 4 strängar. En annan gång var det ”Bluesikal”
med Jonny Lindblom och Källhults Blues om den fiktiva personen Bengt Runo Wadman. Åmåls Bluesfest är ett
annan given arena. Jag vet inte hur många gånger jag varit med, och alltid besökt innan jag själv uppträdde. Det
missar man inte gärna. Där träffar man nya musikvänner som till exempel Edith Strindberg Trio som jag har spelat
munspel tillsammans med.

Hur blev det då Göran Blues med svenska folket? Ja, det började med att jag skrev en liten stump i mitt
garageband som hette Görans Blues. Och på den vägen är det. Göran Blues Band har varierat lite i uppsättning
över åren. Det kan bli olika konstellationer och vi har en samling musiker som kan spela bra med varandra.